Bryggans Bar & Café i Västerås är välbesökt restaurang i mitt kvarter. Läget är fantastiskt, med utsikt över Mälaren och tvådelad uteservering. För en del en kvarterskrog, som för mig, men stället lockar även många turister och förstås besökare från andra stadsdelar.
Jag har många gånger haft synpunkter på både matlagning och service. Jag vet att de anstränger sig, men konceptet i grunden har inte varit det bästa. Mat på menyn som köket inte kan laga, en konstig kombination av brick- och bordsservering och en mycket ojämn leverans. Numera är mycket uppstyrt, men saker kvarstår att få till.
Jag tycker dock om Bryggans. Det finns en hel del personal med gott hjärta och känsla för service, även om det finns undantag. Och det är väl just det som blir det allmänna omdömet – ojämnt. Det blir flipp och flopp, ris och ros för några av deras rätter nedan. Men det är också så det är. Förvänta dig ingen kulinarisk upplevelse, men ändå en helhet som är väldigt trevlig.
Gravad lax med dillstuvad potatis
En klassiker. Och här ska jag inte vara för gnällig. Det är vad det är. Laxen smakar bra, även om den kunde varit lite mer mjäll. Potatisen smakar inte mycket och stuvningen har det där mjöliga i smaken som man vill undvika. Den känns inte rätt gjord från grunden, med en roux och rätt handlag i köket. Det är ändå gott, ska jag säga. Och med en öl blir det en bra somrig middag.
Pizza (BBQ-marinerad kyckling, grön sparris, bearnaise och ruccola)
Pizzan är restaurangens paradgren. Vill du välja ett säkert kort, välj alltså pizza. Med 20 sorter finns det något för alla. Mitt val blev en pizza med BBQ-marinerad kyckling, grön sparris, bearnaise och ruccola som toppings. Och gott är det, definitivt. Tomatsåsen smakar bra. Det gör även gouda- och mozzarellaosten på toppen. Bearnaisen likaså – liksom pizzasalladen, även om den är lite väl syrlig.
För att vara någon som ofta lämnat kanter på tallriken är det en glad överraskning. De är frasiga och goda. De har en otraditionell pizzadeg som ger en bra frasighet och många alternativ som du inte ser på din vanliga pizzeria. I den ingår tre sorters mjöl – vetemjöl, durummjöl och Panicifo (ett durummjöl med torkad vetesurdeg).
Med tanke på den ganska mediokra leveranskvaliteten från köket i övrigt blir jag dock lite fundersam. Det är en kreativ pizzadeg och ganska unik, men är den prefabricerad? Strunt samma. Det här är gott.
Högrevsburgare
Deras högrevsburgare innebär ett praktexempel på där det finns ros och ris att ge. Det dåliga först: Brödet är inte rostat och hamburgaren (hur trendigt och gott det än låter med högrev) är överstekt och smaklös. Man behandlar inte kött så, om du frågar mig. Exemplaret jag fick var så överstekt att ytan var helt svart och minst sagt well-done på insidan. Och hittade de inte salt och peppar i köket? Köttet smakade ingenting.
Det som däremot är bra är ett krispigt bacon, en fräsch sallad, god ost, god sås samt krispiga pommes frites vilket sammantaget väger upp helhetsupplevelsen.
Scampispett
Om jag ska rekommendera någonting utöver pizzan så är det Bryggans scampispett. Egentligen är det inget utöver det vanliga. Det är grillad scampi på spett tillsammans med grönsaker, aioli och vitlöksbröd. Men det är gott. Scampin är saftig och har en god röksmak. Aiolin har sting. Vitlöksbrödet och grönsakerna är fräscha till. Det saknas lite salt, som på så mycket annat från detta kök, men
Fläskfiléspett
Fler spett. Nu med fläskfilé, grillade grönsaker och tzatziki. Grönsakerna är goda och tzatzikin hyfsat välbalanserad, även om jag föredrar lite mer "vitlöksbett".
Köttet är däremot torrt och överstekt, något som börjar visa sig som en röd tråd. Den fläskdetalj som är den kanske möraste är tillagad till något oigenkännligt som kräver en ordentlig insats för att tugga sig igenom. Nej, detta är ingen höjdare.
Wallenbergare (lunch)
Wallenbergare är ett återkommande val på lunchmenyn, men finns inte på den ordinarie menyn. Och det är nog lika bra. Tanken är god; ärtor, lingon, potatispuré och skirat smör. Leveransen är dock en helt annan.
En Wallenbergare ska inte vara som en torr pannbiff. Det är hela idén! Den ska vara luftig och smälta i munnen. Det gör inte den här. Till det följer ett potatismos, som förvisso känns gjort med viss ambition, men det är "klistrigt" och smaklöst.
Det är andra gången jag äter Wallenbergare på Bryggans. Första gången bjöd jag en kund och skämdes. Även då var den överstekt, men hade på plussidan en bättre textur på insidan.
Bakad potatis med kyckling- och curryröra
Detta är en rätt som har varit med sedan starten, och en av de mer caféartade rätterna. Det är helt enkelt bakad potatis serverad med en separat kyckling- och curryröra, sallad och riven ost. Och ett litet smörpaket vid sidan av. Den bakade potatisen finns också med smögenröra eller som vegetariskt alternativ.
Om denna har jag hört både ris och ros från andra gäster, men jag gillar den. Potatisen, möjligen något snålt tilltagen i relation till tillbehören, är bra bakad. Och den relativt generöst tilltagna kycklingröran har en bra balanserad currysmak, men saknar lite salt.
Jag kan förstå poängen med att kombinera allt själv, och allt serveras separat, men potatisen kallnar snabbt. Röran är kall, och osten som man ska lägga till hinner inte smälta. Det är ändå en god rätt när man är lite småhungrig.
Sammanfattningsvis
Det är som sagt högt och lågt i leveranserna. Det är definitivt värt ett besök för utsikten och miljön, för ett glas vin, en öl, en helt okej lunch, en pizza eller någon av de enklare rätterna. Men det är väl ungefär där Bryggans står och stampar. Nu hoppas jag på ett kliv till nästa nivå.
Kommentarer
Skicka en kommentar