Goohs köttfärsbiff med messmörssås och potatispuré - Och en hel del utfyllnad.

Någon bad mig recensera Gooh. Gärna det. Bland deras nya produkter valde jag “Köttfärsbiff med vitkål och messmörssås till en potatispuré med muskot” som kvällens middag när sambon jobbar kväll.


Det låter ju faktiskt gott och lite spännande. Jag kan i mitt inre känna den där muskoten blandas med den söta och annorlunda smaken från messmör.

Och förstås är det en välrenommerad kock bakom receptet. Förut var det Operakällaren. På baksidan går att läsa om den stora kärleken till mat och fina råvaror, och rätten beskrivs än mer fantastiskt. Det ska vara som att äta på restaurang. Men Gooh är mästare på överdrifter. Skulle de servera dessa rätter på sina restauranger hade de inte haft restauranger så länge till.

Titta bara på hur det ser ut.


På tallrik blir det lite bättre. Då går det åtminstone att urskilja innehållet, men det är ganska långt ifrån att munnen vill säga "mums".


Gooh må ha bra råvaror, men rätterna bygger på samma koncept. Den absoluta merparten består av mos, ris, pasta eller annan kolhydrat. Sedan en huvudråvara. Resten är utfyllnad av kål. Det är ta mig sjutton kål i varenda rätt. Visst, det är billigt, mättande (inklusive gasbildande) och ibland gott. Men jag skulle aldrig komma på tanken att ha kål i varenda rätt om jag drev restaurang.

Ett plus är det fiffiga med med tjutet när maten är klar. Nu funkar det inte alltid, som i det här fallet. Ljudet tjöt misstänkt snabbt och jag fick värma på allt en extra minut.

Det är inte första gången jag äter Gooh-rätter, och de behöver alltid salt och peppar. Efter kryddning smakar jag på varje beståndsdel för sig.

Potatispurén ser ju för eländig ut på tallriken, men efter att ha fluffat till den lite ser det bättre ut. Den är god. Bra konsistens och smak - och där finns en ganska tydlig hint av den där muskoten. Nu gör jag sällan potatismos utan muskot, så någon smaksensation kan jag inte uppleva.

Så köttfärsbiffen. Vad är det med dessa massproducerade köttfärsbiffar? De smakar ju likadant, allihop. Som om världens kockar konspiratoriskt gått samman och bestämt hur det ska vara - om man inte äter på restaurang, då. Det smakar IKEA-köttbulle av allihop. Därmed inte sagt att det inte är gott, men den där blandfärsen med för mycket grädde, ägg och ströbröd väcker inte smaklökarna nämnvärt. Återigen är det utfyllnad.

På tal om utfyllnad: kål. Mängder av kål. Det är svårt att recensera, för vitkål smakar vitkål. Och det är för mycket av den.

Tänk i stället om såsen hade fått ta större plats och fått lite mer kärlek. Det lät ju så gott. Vitt vin och fond ska det vara i den också, tydligen, förutom den stora stjärnan messmör. Men när jag smakar känner jag inget av detta. Det är som mellangrädde som har fått lite smak av köttets sky.

Jag anstränger mig verkligen, och har inte särskilt dåliga smaklökar, men man får leta länge efter det där messmöret, vinet och mustigheten från fonden. Att det bara är 2,2 % messmör enligt innehållsförteckningen säger en del. Vin och fond är det förstås ännu mindre av. Vilken kock gör en sås så, med stolthet i behåll?

Jag ska inte vara för hård. För jämfört med mycket annat skräp är det ändå ätbart, hyfsat gott och mättande. Men för en prislapp som närmar sig en restauranglagad lunch kräver jag mer - inte denna snålhet och utfyllnad.

Kanske levererar någon av de andra nyheterna mer. Vi får se.

Betyg

Matkvalitet: 6/10
Smak: 6/10
Mättnad: 7/10
Pris för värde: 6/10
Totalomdöme: 6+/10

Kommentarer