Bryggans Bar & Café ligger vid Mälaren på Öster Mälarstrand i Västerås. Ett fantastiskt läge, och min närmaste restaurang, men ibland är det svårt att kalla dem för restaurang. De envisas med att sätta rätter på menyn som de inte klarar av att laga, till ganska höga priser ska tilläggas.
Förutom deras pizza (som är riktigt bra och annorlunda), sallader och andra enklare rätter lyckas de inte bra i köket. När kocken misslyckas göra en dyr ryggbiff medium rare tre gånger har man lust att ge upp, inte minst när han oförskämt kommer och säger "Vill du ha den rå?". Kommentar överflödig.
Men nu handlar det om Carbonara, en så enkel rätt, men också så god. När man gör den rätt, det vill säga. Och då gör man inte så här:
Bilden skulle kunna få tala för sig själv. Men jag har en del att säga.
Carbonara är i min värld en krämig pastarätt med guanciale eller pancetta, ägg, pecorino och/eller parmesan, svartpeppar och pasta. Ofta använder man spaghetti, tagliatelle eller liknande. Krämigheten kommer från att ägget koagulerar tillsammans med pastavattnet som bidrar med stärkelse. Osten och färskmalen svartpeppar tar sedan fram den karakteristiska smaken. Så här ser min egen version ut:
Men nu har vi Bryggans variant på tallriken: Pastan (Penne!) är rejält överkokt till att börja med. Baconet är inte stekt. Och allt badar i en lös gräddsås som inte smakar någonting. Någon svartpeppar syns inte till. Som någon form av ursäkt till eländet serveras ett par brända brödbitar och en persiljekvist.
Jag har nog lagat Carbonara ett hundratal gånger och nästan lika många ätit rätten på restaurang. Bryggans version är nog den sämsta jag ätit.
Rätter som man inte kan laga ska inte stå på menyn. Eller så anställer man en kock som kan laga mat.
Smak: 2/10
Mättnad: 3/10 (högre för den som vill äta rätten)
Prisvärdhet: 2/10
Totalomdöme: 2+/10
Förutom deras pizza (som är riktigt bra och annorlunda), sallader och andra enklare rätter lyckas de inte bra i köket. När kocken misslyckas göra en dyr ryggbiff medium rare tre gånger har man lust att ge upp, inte minst när han oförskämt kommer och säger "Vill du ha den rå?". Kommentar överflödig.
Men nu handlar det om Carbonara, en så enkel rätt, men också så god. När man gör den rätt, det vill säga. Och då gör man inte så här:
Bilden skulle kunna få tala för sig själv. Men jag har en del att säga.
Carbonara är i min värld en krämig pastarätt med guanciale eller pancetta, ägg, pecorino och/eller parmesan, svartpeppar och pasta. Ofta använder man spaghetti, tagliatelle eller liknande. Krämigheten kommer från att ägget koagulerar tillsammans med pastavattnet som bidrar med stärkelse. Osten och färskmalen svartpeppar tar sedan fram den karakteristiska smaken. Så här ser min egen version ut:
Men nu har vi Bryggans variant på tallriken: Pastan (Penne!) är rejält överkokt till att börja med. Baconet är inte stekt. Och allt badar i en lös gräddsås som inte smakar någonting. Någon svartpeppar syns inte till. Som någon form av ursäkt till eländet serveras ett par brända brödbitar och en persiljekvist.
Jag har nog lagat Carbonara ett hundratal gånger och nästan lika många ätit rätten på restaurang. Bryggans version är nog den sämsta jag ätit.
Rätter som man inte kan laga ska inte stå på menyn. Eller så anställer man en kock som kan laga mat.
Betyg
Matkvalitet: 2/10Smak: 2/10
Mättnad: 3/10 (högre för den som vill äta rätten)
Prisvärdhet: 2/10
Totalomdöme: 2+/10
Kommentarer
Skicka en kommentar